1882-BLOGGEN

EN BLOGG OM GEFLE IF I SYNNERHET OCH OM GÄSTRIKEFOTBOLLEN I ALLMÄNHET

ANALYS AV GEFLE IF – MED ELDAR ABDULIC: IK BRAGE – GEFLE IF 18/3

5 min läsning

Premiärdags för 1882-Bloggens nya satsning ”Analys av Gefle IF” där fotbollstränaren Eldar Abdulic analyserar Gefle IF. Denna gång är det herrlagets match mot IK Brage som ska analyseras, matchen spelades under onsdagskvällen.

IK Brage – Gefle IF: 8-2

Superettanlaget IK Brage tog emot Gefle IF på Domnarsvallen under onsdagskvällen. Efter tre matcher med motstånd från lägre divisioner förväntades IK Brage bli en tuff nöt att knäcka – en alltför tuff skulle det visa sig efter bara några minuters spel.

Inför matchen förväntade sig samtliga att Gefle IF kommer att få spela mer försvarsspel och mindre anfallsspel än i matcherna mot Kvarnsveden, Kumla och Valbo.

Med en ovisshet kring startdatum av lagens diverse serier på grund av rådande situation med COVID-19, där serierna potentiellt kan starta om 17 respektive 18 dagar, var det här en match med hög intensitet att vänta – då båda lagen förväntas mer eller mindre närma sig i bra skick att spela tävlingsmatcher.

Förklaring till de olika tecknen i bilderna:

– De grönvita och mörkblåa ringarna är spelarna i de båda lagen.

– De streckade pilarna är spelarnas rörelser utan boll.

– De linjerade pilarna är bollens rörelse.

– De vinröda ringarna är ytan som spelaren är på väg att springa in i.

– De gråa ringarna är en inringning för att synliggöra markeringspressen.

Hur formerade sig de båda lagen?

IK Brage spelade en 1-4-4-2 uppställning i grunden – som i skeden när laget hade boll också blev en 1-3-4-3 uppställning. Borlängelaget vred upp sin vänsterback till att bli en hög, bred wing – samtidigt som vänsteryttern rörde sig inåt och blev en spelare som rörde sig in i fickan.

Gefle IF ställde upp med en 1-5-4-1 uppställning i grunden – som i anfallsspelet för Gefle IF ofta liknade en 1-3-4-3 formation.

25 minuter in i matchen tvingas Gefle IF till ett spelarbyte då en skadad Kevin Persson klev ut och in kom Nils Nilsson. Bytet medförde att Gefle IF också ändrade sin grundform på laget till ett 1-4-2-3-1.

Den nya grundformen på laget gav Gefle IF en spelare mer på mittfältet men också en mindre mittback – vilket IK Brage utnyttjade flertalet gånger genom att ta sig igenom till frilägen.

Var utmanade IK Brage Gefle IF taktiskt?

IK Brages offensiva spelare ockuperade en mittback genom att positionera sig höger och vänster om denne och tog sig förbi denne genom två enkla passningar. Detta blev extra synbart när laget ändrade form till 1-4-2-3-1 då man saknade extra mittbacken som kunde följa Bragespelare som kom inlöpande in i straffområdet. Denna tendens syntes runt de båda mittbackarna.

En annan taktiskt detalj som gav IK Brage väldigt många bollvinster och ett Gefle IF som fick sina bollskickliga spelare felvända med ryggen emot målet som man skulle attackera var Borlängelagets presspel.

På bollsida fick man det till ett markeringsspel där Gefle spelarna konstant pressades utåt. Innermittfältarna i Gefle blev mer och mer mötandes och hade två innermittfältare från IK Brage i hälarna – vilket i sin tur öppnade hålet bakom Brages mittfält, men som i sin tur fick Gefles fickspelare att även de hamna i mötande läge – som i sin tur isolerade Gefleanfallaren Lidberg mot två mittbackar.

De gånger som Gefle IF lyckades komma loss från IK Brages press under tiden som man spelade sitt 1-5-4-1 så var det wingspelarna som fick utrymme med boll. Wingspelarna fick oftast två alternativ – 1) Säker passning snett neråt till närmaste mittback och 2) löpande fickspelare ner i ytterzon mot hörnflagga – och använde man alternativ 2, så hamnade fickspelaren felvänd mot målet.

Var fanns Gefle IF:s chanser?

När Gefle IF ändrade form till 1-4-2-3-1 fanns det positiva tecken i spelet med boll. Innermittfältarna hamnade oftare rättvända då IK Brages innermittfältare tappade aggressiviteten – inte på grund av trötthet utan tack vare att Granat tog ett steg upp och ofta emellan innermittfältarna horisontellt och bakom dem vertikalt. Med den extra tid för Sandlund och Kalabane på innermittfältet kunde man därifrån enklare hitta fickspelarna, ofta Berggren – som i sin tur kunde aktivera en, tidigare isolerad, Lidberg i djupled. Dessvärre var timingen i passningsmoment kontra djupledslöp inte i harmoni med varandra, vilket ledde till några offside, men Gefle började hota IK Brage bakom deras backlinje.

Intressanta dueller i matchen som inte är nämnda ovan:

IK Brage hade kvalitativt övertag på Gefle IF i princip över hela planen.

Pllana vs vänsterwing/vänsterback: Pllana var den spelare som rörde sig över stora ytor och var den spelare som gjorde att IK Brage fick både numerärt övertag när han rörde sig centralt och kvalitativt övertag när han höll sig på kanten och blev 1v1 mot vänsterwing/vänsterback.

Lidberg vs IK Brages mittbackar: Oftast hamnade Lidberg 1v2 mot IK Brages mittbackar. De få gånger han hamnade 1v1 mot en av mittbackarna så kunde han vinna den duellen och var på väg att ta sig loss flertalet gånger.

Slutsats:

Matchen i sig levde bara några minuter och blir både tråkig att analysera och troligtvis också småtråkig att läsa som Gefle IF supporter. Däremot visar matchen de defensiva problem som Gefle IF har när de möter lag som har kvalitativa övertag men som också kan skapa numerära övertag genom smarta rörelser.

När IK Brage valde att spela ett snabbt passningsspel tvingades Gefle IF att retirera och bilda en kompakt 1-5-4-1 formation (innan man ändrade form på laget till 1-4-2-3-1) – som efter två-tre passningar inom de centrala ytorna eller flytt från ytterzon via centrala ytorna till nästa ytterzon får Gefle IF inte bara att bli kompakta utan också väldigt passiva och ihåliga i sitt försvarsspel. Jag såg samma tendenser mot IK Frej på Gavlevallen.

Isac Lidberg stod för båda Gefle IF:s mål mot IK Brage.
FOTO: Jens Carlsson

//1882-Bloggen

0 0 vote
Article Rating
Subscribe
Notify of
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x